Kärnskillnaderna mellan digitala sensorer och analoga sensorer återspeglas huvudsakligen i fem dimensioner: signalutgångsläge, anti-interferensförmåga, noggrannhet, intelligensnivå och kostnad. Digitala sensorer matar ut diskreta digitala signaler genom interna analoga till digitala omvandlare, som har hög precision, starka anti-störningar och programmerbara egenskaper; Analoga sensorer matar direkt ut kontinuerliga analoga signaler, vilket är lägre i kostnaden men mer mottagliga för miljöstörningar.
Signalutgångsläge
Digitala sensorer: Konvertera fysiska mängder till diskreta digitala signaler genom inbyggda analoga till digitala omvandlare (ADC) och mata ut dem i binär form
Analog sensor: matar direkt ut kontinuerligt förändrade spännings-\/strömsignaler, som är linjärt relaterade till fysiska mängder.
Noggrannhet och anti-inblandningsförmåga
Digitala sensorer:
Antagande av digital felkompensationsteknik kan noggrannheten nå inom 0. 02%;
Digital signalöverföring har stark anti-interference-förmåga och stöder överföring av lång avstånd.
Analoga sensorer:
På grund av faktorer som kretsbrus och temperaturdrift är noggrannheten relativt låg;
Signaldämpningen är betydande och transmissionsavståndet är begränsat.
Funktionell skalbarhet
Digitala sensorer:
Byggd i mikroprocessor och datalagringsmodul, stöd för kalibrering, filtrering och förbehandling av data;
Digitala system kan direkt anslutas via kommunikationsgränssnitt som I2C\/SPI.
Analoga sensorer:
Funktionen är singel och kräver en extern ADC -modul för att uppnå digital bearbetning.




